Queens Park Day
Wow, hade inte förväntat mig att få läsare på bloggen.
Där ser man. Kul att se att andra au pairer kollar in en, tom. Helt rätt, jag skriver värsta böckerna, men det blir ju så när man ser mycket!
Besökte Queens Park Day idag, vilket var ett slags firande i parken precis intill där jag bor. Det var helmysigt. Stånd var uppställda överallt med böcker, kakor, mat, stickade tröjor, ja, allt möjligt. Dessutom var det en massa karuseller och åkattraktioner som jag blev sugen att testa på, spännande indeed!
Jag var där tillsammans med en del av au pairerna som kom igår, och bjöd min härliga syssling Moa på festligheterna. Det var mysigt att gå runt i det underbara vädret (jag hade shorts på mig!) och köpte grekisk sallad av en grekisk snygging. Sen passade man på att köpa fruktspett med smält choklad av alla sorter, och mandlar och marsmellows. Man ville ju vara lite nyttig.
Det var också lite olika tillställningar, såsom Fancy Dog Show, som min 9åriga tjej var med på. Hon lånade hundar från en galen tant som bor i närheten. Galen är faktiskt inte en överdrift, men hon är helt underbar! Sedan klädde hon ut hundarna till ballerina och en manlig kavaljer, med fluga och allt. Skippy, hunden med den rosa ballerinakjolen, kom trea!
Det var också en tävlig för barn som gick på musikskola, som uppträdde på en scen och sjöng. Det är otroligt vad tidigt man kan se vilka som kommer bli något.
När jag kom hem däremot var jag kissenödig, irriterad på låset som jag aldrig får upp, och för att göra saken värre så gick brandlarmet på när jag skulle steka ett ägg. Och jag fick inte av det.
Efter vilt viftande och panik och öppnade dörrar och ringande öron och lättnad över att jag var ensam i huset, slutade den pipa. Tack och lov.
Väl uppe på rummet kände jag hur hela kroppen stretade emot.
Jag vet inte om det var brandlarmets fel, eller för att idag har jag varit hemmifrån exakt en vecka, eller för att vi var på en familjedag eller för att jag träffade Moa, men allt bara gick ihop till en klump i magen och i halsen. Usch, jag har hemlängtan ikväll.
Regnet ville matcha och började ösa ner nu på eftermiddagen, och jag skulle vilja ha någon frivillig här i London som bara kunde knöka ihop sig i min 70säng och krama om mig lite. Någon som har choklad.
Men det ordnar sig. Jag skall vara här ett år och det här kommer knappast vara sista gången jag har hemlängtan. Jag får helt enkelt hitta ett bra sätt att motverka det. Lily, min lilla kattkompis, hjälper lite. Hon värmer i alla fall ryggen ganska bra.
Från en något vilsen au pair
i ett rum
med ett fönster till London
Wow, hade inte förväntat mig att få läsare på bloggen.
Där ser man. Kul att se att andra au pairer kollar in en, tom. Helt rätt, jag skriver värsta böckerna, men det blir ju så när man ser mycket!
.
Besökte Queens Park Day idag, vilket var ett slags firande i parken precis intill där jag bor. Det var helmysigt. Stånd var uppställda överallt med böcker, kakor, mat, stickade tröjor, ja, allt möjligt. Dessutom var det en massa karuseller och åkattraktioner som jag blev sugen att testa på, spännande indeed!
Jag var där tillsammans med en del av au pairerna som kom igår, och bjöd min härliga syssling Moa på festligheterna. Det var mysigt att gå runt i det underbara vädret (jag hade shorts på mig!) och köpte grekisk sallad av en grekisk snygging. Sen passade man på att köpa fruktspett med smält choklad av alla sorter, och mandlar och marsmellows. Man ville ju vara lite nyttig.
Det var också lite olika tillställningar, såsom Fancy Dog Show, som min 9åriga tjej var med på. Hon lånade hundar från en galen tant som bor i närheten. Galen är faktiskt inte en överdrift, men hon är helt underbar! Sedan klädde hon ut hundarna till ballerina och en manlig kavaljer, med fluga och allt. Skippy, hunden med den rosa ballerinakjolen, kom trea!
.
Det var också en tävlig för barn som gick på musikskola, som uppträdde på en scen och sjöng. Det är otroligt vad tidigt man kan se vilka som kommer bli något.
När jag kom hem däremot var jag kissenödig, irriterad på låset som jag aldrig får upp, och för att göra saken värre så gick brandlarmet på när jag skulle steka ett ägg. Och jag fick inte av det.
Efter vilt viftande och panik och öppnade dörrar och ringande öron och lättnad över att jag var ensam i huset, slutade den pipa. Tack och lov.
.
Väl uppe på rummet kände jag hur hela kroppen stretade emot.
Jag vet inte om det var brandlarmets fel, eller för att idag har jag varit hemmifrån exakt en vecka, eller för att vi var på en familjedag eller för att jag träffade Moa, men allt bara gick ihop till en klump i magen och i halsen. Usch, jag har hemlängtan ikväll.
Regnet ville matcha och började ösa ner nu på eftermiddagen, och jag skulle vilja ha någon frivillig här i London som bara kunde knöka ihop sig i min 70säng och krama om mig lite. Någon som har choklad.
Men det ordnar sig. Jag skall vara här ett år och det här kommer knappast vara sista gången jag har hemlängtan. Jag får helt enkelt hitta ett bra sätt att motverka det. Lily, min lilla kattkompis, hjälper lite. Hon värmer i alla fall ryggen ganska bra.
.
.
Från en något vilsen au pair
i ett rum
med ett fönster till London
Kommentarer
Postat av: Agnes
Emma!! Jag hade gärna kommit och kramat dig! I miss you!!
Postat av: Terry
Skickar mentala kramar. Känner du en varm liten kittling i någon av dina hjärnlober, eller möjligtvis i höger hjärtkammare - så är det jag. Make no mistake.
Postat av: Ma& Pa
Här kommer oxå kramar, stora bamsekramar X4...
Postat av: Moa
Det var jättekul att träffa dig med idag! åh tråkigt om jag fick dig att få hemlängtan, tänk istället på hur roligt du kommer ha här och hur roligt det kommer att vara när man väll kommer hem över jul!! har länkat till dig på min blogg nu så nu kanske du får ännu några läsare hehe. KRAM
Postat av: Lisa
snyggingen, raaaaawr <3 hahah. fan vad sjukt, jag hade också sjuk hemlängtan igår :o undra varför!
Trackback
