Window to London

Människor som har tid att skriva loggar när de flyttar utomlands, gör antagligen hellre det än att faktiskt leva här.

Ta det från en person som älskar att skriva - och skriva gör jag. Men inte om mig själv.

Om liknande upplevelser, javisst. Och i mitt huvud skriver jag väl egentligen konstant.

Men jag gör faktiskt saker här.

Saker som är värda att skriva om. Saker som är värda att visa bilder av. Saker som jag aldrig kommer glömma.

 

Det har gått månader sedan mitt senaste inlägg. 

Sen dess har jag druckit latte som smakar selleri, partat loss med gaykillar och åkt till Hogwarts school of Witchcraft and Wizardry.

 

Här är lite kortfattat om lite av de saker jag gjort sen senast. 

Snabbspolning tack.

 

Hogwarts. Jag vill verkligen bo här.

Om det inte varit bara en studio tour... Här fanns dockor, skissar, och en massa, massa rum. 

 

 

 

 

Midsommar i Hyde Park var ENORMT.

Typiskt svenskt. Alla går till en gräsplätt, knör i hop sig, äter så man storknar, dricker och sjunger snapsvisor...

Efter ett par timmar blir det dans kring midsommarstången (i vårt fall en ek!) och alla skall med!

 

 

 

 

 

 

 

Sedan har det såklart varit besök med.

 

Jag lekte med Jasmine + familj!

 

 

 

Fina Milla, och vi gjorde en massa spännande saker. Bland annat London Dungeons - vem visste att historien om Sweeney Todd och Ms. Lovett's pajer var delvis äkta? I alla fall mörda och göra paj av köttet delen!

 

 

 

 

 

 

Och så Thorpe Amusement Park såklart, med SAW ride. Vilket var helkul om man räknar bort "blodet" som sprutade mig i ansiktet.

Bilden är på Stealth - ni fattar nog varför den heter så. 

 

 

 

 

Och sen kom Lisa.

Och vi myste, shoppade, drack, bodde på hotell och åkte... ja, gissa.

 

   

 

Jag har skaffat mig en sånhär:

 

 

 

 

Förfestat i parken och hejat på melodifestivalen! Vilken stämning i kyrkan. 

Man borde alltid, ALLTID heja på Sveriges bidrag i Eurovision i svenska kyrkan i London.

Varje poäng så hurrade alla, och när det kom en tolva hoppade alla upp och dansade. Ni kan bara tänka er hur det såg ut när vi vann...

 

 

Åkt till Cardiff, Wales huvudstad - vilken ni nog kan se på skyltarna.

 

 

hej

 

Och natt på museet blev också upplevt när vi sprang runt och drack till livemusik på Naturhistoriska. 

Och gud vilken grej att se dinosaurierna och alla uppstoppade fåglar sådär!

 

 

 

Varit på THE GLOBE, alltså Shakespeare's egna teater och sett på Taming of the Shrew... Helkul!

 

 

Jag och Evelina tog våra hungriga magar till the Breakfast club i Soho... Jag trodde jag skulle dö!

 

 

 

Och tjaaa.... Så fyllde jag år igår.

Ögonbindel på, sen leddes jag runt och blev fylld av Ginger Beer (ingefärsöl - den enda sortens öl jag tål!) och plötsligt var vi utanför våran lokala café/pub/bar/resturang, Hugo's. 

 

 

 

Där var det vin, pommes, efterätt och live pianospelning som gällde. 

Jag fick en "Happy Birthday" på piano, en massa kindpussar och en skiva signerad "Happy Birthday, Lots of Hugs" ifrån den kära, snygga, unga (och tyvärr upptagna) mannen som spelat för oss. 

 

 

Hugo själv önskade mig en hjärtlig födelsedag och gav mig pussar på kinden, och jag njöt av kvällen med Johanna och Lykke som annordnat allt. 

Det kunde på allvar inte blivit bättre.

 

Tack London. Tre veckor kvar, och jag börjar inse att det kommer bli väldigt svårt att skiljas ifrån en stad jag blivit så djupt förälskad i. 

 

 

 Over and out

Från en kluven Au Pair

med WTL

 

 

Och det ser inte ut som det tänker sluta...

.

.

Den här veckan har jag fått gjort lite i alla fall.

Jag skapade en wall of fame i mitt rum...

Alla bilder: (ifrån vänster):

Ollie, Daisy, Kitty
(nedre) John (johanna) och Mormor.

.

.

Jag och Lykke var ute på myspromenad, och vi hittade en madrass som vi började hoppa på!

.

.

.

Jag och Johanna tog oss till IKEA, tittade på grejor och åt köttbullar med lingonsylt (åh himmel!) och potaismos.

Hur gott som helst.

.

.

Jag, John (johanna) och Ellen var också på kyrkogården precis vid mig! En del galna gravar fanns det alltså.

Efteråt gick vi hem till mig och åt pannkakor.

.

.

.

.

Äsch, det var allt jag hade att dela med mig av.

Dags för sängen.

Kramar ifrån

en halvsjuk Au Pair

med WTL

Vilken vecka! Här sitter man och tänker att man knappt gjort något, och så inser man att man visst gjort en hel del!

Jag har t.ex. startat en tradition med Lykke, att vi myser i mitt rum med gott och ser på skins varje vecka!

.

.

Hela veckan har det varit ganska kallt, men väldigt fint väder, så man har varit ute mycket ändå.

.

Vilken härlig vecka.

Jag var ute med Evelina och festade med frukost på Le Pain i Hampstead Heath, och hon hjälpte mig bestämma tatueringstudio, vilket var bra. Hon har själv gjort en tatuering här.

.

Sedan träffade jag en ny Au Pair, Johanna, som nu gör det till en hel del Johannor här.

Först har vi Johanna, som bor i North Finchley, som jag börjat kalla John. Sen är det Johanna (som uttalas "Joanna") verkar det som, som bor nära den nya Johanna, som jag kallar Johanna.

Sen har vi Joanna, ifrån Nya Zeeland som jag kallar Jo.

Så det är Johanna, Joanna, John och Jo. Phew.

.

Johanna, Joanna, Lykke och jag tog i alla fall en mysig promenad härom kvällen, och jag och de två J:en hamnade på den lokala puben, som jag konstigt nog aldrig varit på - the Alice House. Jättemysigt!

.

.

.

.

.

Johanna berättade att hennes Au Pair pappa och pojkarna hade sett Rupert Grint (alltså, Ronald Weasley ifrån Harry Potter) gått med sin hund ute på Primrose Hill, så på fredagen drog jag, Lykke, Olivia och Johanna dit för att spana, och ha picknick förstås!

.

.

På lördagen passade jag på att träffa min mysiga syssling!

Moa och Jag hann med en hel del. Vi möttes vid Hyde Park Corner och gick runt i parken...

.

.

.

När vi kom ut såg vi Londons Naturhistoriska museum, men det var en rejäl kö, så vi promenerade vidare i jakt på mat. Passande nog hittade vi en thairesturang med ganska billig mat. Moas familj är ju i Thailand just nu, så det var kul att sitta och låtsas att vi var med dem och njöt av allt det varma!

.

Efteråt köpte vi varsin mini frozen youghurt och mumsade på medan vi gick in i de rika områderna. Jag hittade en bok, och stirrade på alla dyra bilar....

.

.

När vi kom runt ett hörn såg vi en enorm, vacker byggnad... som vi snart insåg var natuhistoriska igen!

Så den här gången gick vi in, för kön var kort på sidan.

.

.

Man kunde åka upp igenom jordklotet och in i jordskorpan!

.

.

Det fanns en sten som naturligt skapat det här mönstret... Visst ser det precis ut som en stad?!

.

.

.

Krokodilens huvud var lika lång som hela jag... Vi förundrades över hur de kunde vara riktiga. Helcoolt.

.

.

.

.

Dinosaurien Dimpy står precis vid en ingång, och har på något sätt blivit museets kändaste skelett.

Hur nu det gick till. Men lite cool är han.

.

.

Sedan begav jag mig hem till John (Johanna) och myste hela natten med henne och Ellen.

Vi lagade Tikki Massala med sås för 8 istället för 3, och smakade vattenkrasse.

Vi kollade också på Matilda. Den filmen kan jag aldrig tröttna på!

.

Idag åkte vi in till South Bank, där de hade en dödsfestival.

Det var en utställning av kistor i konstiga former och modeller... Min mobil dog, men här är andras bilder av några av de kistor vi såg! I verklig storlek, alltså!

.

.

.

.

.

.

.

På utställningen fanns också en vägg full med "Before I die I wan to..." och så skulle man avsluta meningen med krita... Det fanns jättemånga roliga. Som; "... Marry Emma Watsson", eller "...get a family and live happy like Moomins". Men också fina, som "...tell you I love you, and what difference you've made in my life. (over coffee)" och "...live."

Jag skrev "...make a difference."

.

.

.

Efter det gick vi förbi Trafalgar Square där de firade det kinesiska nyåret som är idag. Det var fullt med leksaker och folk och barnen sprang runt med små smällare som man kastade i marken och så smattrade de.

Marken var helt täckt av vita, tunna papper som jag först trodde var blomblad...

.

.

För er som inte vet, så är det drakens år i år!

Så ni som föds i år, eller skall fylla 12, 24, 36, 48, 60, 72, 84... (ni fattar) Grattis! I år är erat år!

.

.

Gott nytt kinesiskt år

Kramar från

en au pair född i fårets år

med WTL

Den här helgen har allt varit mysig.

Jag spenderade fredagskvällen med att passa barn och mysa i soffan med Johanna. Vi tittade på skönheten och odjuret eftersom Johanna aldrig sett den innan. Jag kan stolt säga att jag gett henne en viktig gåva!

.

Igår blev en bra dag också.

Jag var ute och sprang, hade fika med Lykke på övervåningen, längst fram i bussen med Lykke när vi tog oss in till Leister Square för att köpa biljetter till Musikalen Matilda.

Tyvärr så var det slutsålt hela februari. Herregud.

.

.

Sedan gick jag upp till Kilburn Highroad till mitt nyfunna starbucks, och myste ner mig i en fotölj med en Vanilla Spice Latte. Jag gillar inte kaffe, men åh vad god den var! En massa vanilj och kardemumma med bara lite kaffesmak. Perfekt.

Jag läste ut en bok, och studerade söta engelska killar som satt för sig själva. Om jag ändå inte var så blyg!

Dessutom tror jag att de två polska killarna som jobbade där är lite kära i varandra...

.

.

Idag festade jag och Olivia till det genom att åka till Brick Lane och shoppa loss. Nej, men nästan.

Man tittade på tröjor och smycken och allt möjligt, som var jättebilligt!

Vi köpte båda en tröja som skulle kostat 55 pund i butiken, för bara 5 pund!

Sedan myste vi på ett café - Brick Lane Coffee, med te. De hade världens mysigaste väggar, som påminde Olivia om spelet min familj har, Piktureka! (hur det nu stavas)

.

.

.

.

Efter vi skildes åt hittade jag och Johanna varann, gick till starbucks och började planera bokcirkeln vi tänker starta. Hoppas, hoppas, hoppas att människor kommer vilja delta!

.

Over and out

ifrån en söndagsglad au pair

med WTL

Häromdagen promenerade jag och Lykke iväg till Camden, och gick förbi Primrose Hill.

.

.

För första gången gick vi faktiskt upp och wow... Vacker park, underbar utsikt, den sitter i princip ihop med stora Regents Park, och det roligaste av allt...

Jag kände igen allt från filmen Imagine me & You, vilket är en av mina favoritfilmer!

Jag kollade upp det, och visst så är många av scenerna inspelade just på primrose hill!

.

Primrose Hill  Primrose Hill Rd NW3 3NA

.

Och inte nog med det, haha, det ligger ju väldigt nära Camden Town, och det visar sig att de hyr film i filmen, just i Camden! En videobutik jag gått förbi!

.

CHANNEL FILMS CAMDEN TOWN 20 Kentish Town Road,  Camden Town,  London NW1 9NX

.

Vilket rent ut sagt är briljant! Jag hamnade 30 minuters gångväg ifrån några av inspelningsplatserna till en av mina favoritfilmer. VAD ÄR ODDSEN?! Och hur har jag inte insett detta innan?

.

Dessutom spenderade jag och Lykke kvällen med Notting Hill, och njöt av allt vi kände igen. Även det ligger väldigt nära oss! Ja, där Hugh Grant promenerar i den välkända scenen där årstiderna viner förbi... Där har vi också promenerat! ca 40 minuter tar det att gå dit!

.

.

Tvärr har ju den fina dörren blivit övermålad... som alla som läst min blogg från början borde veta, eftersom det var ett av mina tidiga inlägg ;P

.

.

London är en stor stad, och det verkar som man verkligen hamnat mitt i mysighetsfaktorn i filmer.

.

Kände att jag var tvungen att dela med mig!
.

Over and out

från en filmgalen au pair

med WTL

För några dagar sedan tog jag och Lykke med oss lunch och promenerade bort till Regents Park, en av Londons allra största parker. Solen strålde, det var friskt och kallt i luften, och hela parken var smockfull av fotbollsspelare i alla möjliga åldrar. Hundar sprang lösa - jag är säker på att några gånger om dagen avbryts spelet av att en hund måste jagas ifatt på planen.

.

.

.

Vi satte och i gräset vid sjön och började kalasa på lunchen.

Jag hade köpt granatäpple, lyxigt värre, och smoothie, räkor och glutenfria ris och nötbarer.

Men jag och Lykke var inte direkt de enda som ville ha den lunchen. Flera stora vildgäss kom upp ur vattnet, gick så nära som en meter ifrån oss och stirrade och frågade lite artigt på gäss vis. Men jag ville helst slippa på bajs från alla fiskmåsar som skulle börja svärma på mig, så jag lät bli.

.

.

.

Kvällen innan dess så var vi på starbucks och myste till de stängde vid nio, och när de gjorde det gick vi in på Tesco, för att det var för kallt för att vara ute och vi ville inte gå hem.

När vi stod i kön så började managern i butiken och en man bråka om klagomål mannen hade, och managern verkade tappa humöret. Han kom ut och de började skrika på varandra, men så plötsligt blev mannen jättearg och kastade sojamjölkpaketet han ville byta i managerns ansikte.

Managern blev så arg att han tog en av stolparna med band emellan, sådana som skall dela kön ifrån resten av butiken, och lyfte upp en och började jaga efter honom.

Helt galet var det! Jag och Johanna bara kollade på varandra och stirrade då vakten fick stoppa managern.

.

Häromkvällen, när jag och Lykke var ute och gick med deras lille tax, Bruce, så kom det rätt som det var en annan liten hundtjej springande emot oss. Hon sa hej till Bruce och sen hej till mig, sen gick hon vidare i världens fart.

Det fanns ingen ägare så långt ögat kunde nå, och hon hade ett halsband men ingen adress eller telefonnummer.

Vi började knacka dörr, men ingen verkade ha någon aning om vems hon var. Tillslut kom det en kille över vägen, och jag frågade honom. Han skrattade och sa att han inte ens visste vart han var, men att han skulle in till sin flickvän. Flickvännen kom ut och erbjöd sig att ta in hunden, så det löste sig bra.

.

Man får en sådan skön känsla i magen när man gjort något bra!

Hoppas hon hittar hem.

.

Over and Out

Från en ganska trött au pair

med WTL

Det har hänt för mycket sen jag senast skrev i min blogg.

Först och främst, gott nytt år!

.

Jag hoppas alla har haft det underbart och att jag inte låtit allt för mycket av mitt londonliv undkomma er. Oroa er inte. Jag har gjort ett par nya nyårslöften.

Det är det vanliga - sluta röka... vänta, jag röker inte. Haha. Nej men två nyårslöften:

.

- Uppdatera bloggen oftare - helst en gång i veckan.

- Skriva fler brev och mail.

- Äta mindre jordnötsmörmackor.

.

Jag vet inte om jag kommer klara allt, men jag hoppas det! Har inte ens köpt en burk jordnötsmör ännu, så duktig är jag. Och har redan skrivit två brev för hand, ett avskickat och ett som ligger och väntar på en hel adress.

Såå... Jag har delat upp allt som hänt i tre delar. Det här är sista - vad jag gjort sedan nyår. Läs mina två tidigare också, för mycket bilder, hemmabesök och londonbesök ;P

.

Nyårsafton var härligt!

Jag, Linn och Melissa åt middag hemma hos Olivia (haha, vilket jag måste råkat glömma att skriva!!) och gick sedan till Trafalgar Square, för det var helt fullt och avstängt nere vid vattnet. Lykke hade kommit dit vid fem, och hon hade haft tur. Wow, att stå där i sex timmar...

.

.

Det var i alla fall enorma skärmar, så man kunde se allt som pågick nere vid vattnet. Fyrverkerierna satt på

själva London Eye och...

.

.

... på själv Big Ben! Det var ganska otroligt!

.

.

Jag och Johanna begav oss av till London Zoo, vilket inte var så speciellt egentligen.

Men de spelade in Harry Potter där!

.

.

Inte rätt orm, men ändå!

.

.

Sen såg vi en massa andra fina djur!

.

.

.

.

.

.

.

.

Vi var också inne på det jättestora Sainsbury's och såg helt galna tårtor!

.

.

Vi var också och handlade en ny bok av min favoritförfattare - med signering inuti!

Är tvungen att tvinga mig själv att inte sitta fastklistrad i sidorna just nu.

Men annars är det som vanligt i London.

Fick besök av den gamla Au Pairen - vilket jag tycker är ganska taskigt, speciellt när hon tar upp barnen och säger till dem att de alltid kommer vara hennes barn - men jag överlevde.

.

Nu är jag redo för alla tusen besök jag hoppas jag kommer få här i London nu till våren.

Jag längtar!

.

Kramar

från en au pair

med WTL

.

.

.

.

.

.

Kusinen Alba och modern Ellen och Mostern Kia kom på besök!

Jag och Alba spenderade en mysig dag att promenera igenom de rika shoppingdisktrikten...

.

.

Då vi stötte på en bild som var så himla passande!

.

.

Och besökte Abercrombie and Fitch en hel del!

.

.

Sedan har Moster Anna och The Naeslunds hälsat på!

Det var väldigt kul att få visa runt dem vart jag bor och hur jag lever. Det är lite svårt att tro att jag faktiskt bor här ibland.

.

.

Första kvällen mötte jag upp dem vid Queens Park undergroundstation och visade dem lite av mitt område i mörkret. Pizza var på menyn, uppe vid Killburn High Road på the Raw Brick.

.

.

.

.

Den stora, lokala puben i Hampstead Heath blev första riktiga pubmiddagen.

Pub, som det skall ätas i London.

.

.

Sedan var vi i Camden, så klart.

.

.

Och sist men inte minst gick jag, Lisa och Simon på Oscargala... typ.

.

.

.

.

George är verkligen en snygging... trots att han är nästan 40 år äldre!

Tre veckobetalningar i rad gick åt julklappar. Jag hade i alla fall två riktigt fina chokladkalendrar.

.

.

Jag passade också på att sätta upp en julstjärna som jag stal med mig hemifrån.

Den gav mig julkänslor varenda gång jag skulle sova. Har inte velat ta ner den ännu, så den hänger kvar!

Inte för att man ser hur fint den lyser upp taket, but you get the picture.

.

.

Min gamla engelskalärare Beatrice ringde upp mig och berättade om att hon och hennes dotter skulle komma över, och jag blev ombed att går på koreansk konsert! Inte dåligt! Men att stå i kön ifrån 3 till halv åtta... var ganska kallt.

.

.

Julmarknader lockar till sig all möjligt folk... Till och med Darth Vader ville ta sig en titt.

Sen bar det av till Giraffe en av de sista kvällarna, för att äta dyr middag och njuta vid South Bank.

Mitt förråd vad helt fullpackat! Fast jag glömde två julklappar i min strumplåda ;P

Nu tändas tusen juleljus, och det var dags för mig att ta sig hemmåt. Här är en liten tjuvtitt på hur fullpackat mitt rum är för tillfället....

Att få höra om söta lilla Elinas dop, ch att veta att människor läser och saknar mig! Jag saknar er med. Men som sagt trivs jag så himla bra här. Jag och London är nyförälskade, och hon ger mig långa, vackra, soliga höstdagar. Precis som jag vill ha dem. Det, at få höra från alla och starbucks nya julspecial; Pralin Latte, vad mer kan man önska sig som en Au Pair?

I alla fall om man varit på väg att bli det i en vecka. Det är därför jag inte gjort så mycket.

Jag var förstås och vinkade av kära Klara på flygplatsen. Listade ut hur jag enklast skall plocka upp alla mina besökare i framtiden.

.

.

Det var dock så himla fint väder, så även om jag saknaden Klara såklart, så kändes det helt pkej ändå.

Jag tog bussen och fick se att de satt upp alla julbelysningar. De är inte tända ännu, men uppe!

.

.

När jag kom hem tyckte jag ändå lite synd om mig själv, så jag gick förbi starbucks och köpte mig en Chai Latte och förbi det lokala bageriet och köpte mig en glutenfri kokosmacarone och satte mig och läste ut en bok i solskenet. Det låter lite, men det är de små saker i livet som är värda att leva för. Verkligen.

.

.

Efter det har det inte hänt så mycket. Jag har shoppat skor i Camden, hängt med Lisa på starbucks och passat barn. Då hade jag över Johanna, och vi myste på soffan med en choklad som var rund som en apelsin och när man öppnade den var den i apelsinklyftor. Det var väldigt gott och väldigt roligt att äta.

På fredagen gick jag, Lykke och Linn ut på promenad till det stora Sainsbury's som ligger ca 20 minuters gångväg ifrån oss. Det är ENORMT. Men inte mycket större en ett riktigt stort Coop Forum. Jag började nästan dansa när jag såg den glutenfria hyllan, och köpte ostkex och lyxkakor med vit choklad och makademia nötter i dem.

Sedan gick vi till kanalen som ligger precis intill och satte oss i solskenet och kollade på fåglarna, försökte förhindra Lykkes hund Brucie från att äta fåglarna och åt våra luncher.

.

.

Det var på fredagskvällen som jag verkligen kände hur febern började komma, och sen spenderade jag lördagen i sängen och ute i den lilla trädgården, invirad i min nya halsduk från primark och tjocktröjan från Ullared. The best of both worlds!

På lördagsmorgonen pratade jag förstås med släkten också. Eller, ja. Mamma, Simon och Lisa var och hälsade på familjen Rnnow sa jag pratade med dem allihopa på skype.

.

.

Jag passade och på att prata med Jasse, Vix och Thessy senare i ett gruppsamtal. Det kändes jättebra, men man får lite ont i hjärtat också. Att prata med dem får en att verligen inse att man inte har dem här hos sig. Vad de än säger om att skaffa sig vänner för livet genom att vara au pair... visst får man riktigt bra vänner, men man har ju fortfarande de underbara där hemma.

Jag hade också en underbar kväll med barnen igår. Jag var ju halvt bortdomnad pga av min bomullsproppade hjärna, men de hade hyrt film som vi kollade på; "The Diary of a Wimpy Kid 2: Rodrick Rules".

Jag älskade den faktiskt, och skrattade så jag tjöt. Jag fick låna första boken av O som jag snart är klar med. Det är en väldigt bra bokserie för barn, och jag tror att det absolut är något jag skulle vilja köpa till mina barn.

Och min lillebror. Lite som en engelsk version av Sune, skulle jag tro.

.

Sedan planerade vi att göra en film tillsammans, och alla blev väldigt exalterade. Till slut läste jag en fin bok för lilla D och hon gosade upp sig i min armhåla och somnade.

Imorse gick jag upp för att gå på toa och när jag kom ut stod barnen där med en bricka med vita bönor i tomatsås, bacon och ett glas juice. Jag blev alldeles till mig.

Så jag satte mig på sängen, åt frukost och samtalade med lilla D. Jag insåg snart att vädret var underbarare än igår, ca 20 grader och solsken, och jag verkar ha fått en nyckelpigeinvasion mot mitt fönster för ca 20 stycken kröp där och försökte ta sig in.

.

.

Pinsamt nog lyckades jag spilla te på min adapter när de var ute, vilket fick en propp att gå och min dator att ladda ur. Men det löste sig och tack vare tidigare erfarenheter var jag snabb med den varma trasan, så det blev aldrig några tefläckar!

Nu tänkte jag ta ett långt varmt bad och förbereda mig inför den här veckan.

Familjen är på lunch och blir borta till ikväll, och sen har jag hela veckan med barnen, fram till torsdag kväll när Jasmine flyttar in tills på måndag!

Jag längtar så jag inte vet vart jag skall ta vägen!

.

Kramar på er alla

från en sjuk au pair

med WTL

Jag blev kallad på redan i morse för att hjälpa barnen hitta kläder som passade dem till deras "Book Fair".

En av de enda dagarna de får lov att ha på sig vilka kläder de vill - ja, så länge de är utklädda till en känd person. Min K klädde ut sig till coola Amelia Pond, och min lilla D bestämde sig för Pippi Långstrump.

Alltså stod jag, tjugo över åtta i morse, i badkaret, och sprejade tjejernas hår med orange hårspray.

Jag glömmer helt av att skriva i den! Men nu s¨å tänker jag göra en snabbgenomgång av allt som hänt!

Vi har varit ute och njutit av Brick Lane... Åk aldrig dit på natten. Det är det värsta stället jag varit på! Men på dagen har jag hört att de har en mysig marknad.

Vi satte oss 13 Au Pairer och åt Indisk mat efter en heldag med poäng promenad. Det hela gick ut på att vi skulle ta kort på oss själva med något, eller filma eller vad det nu krävdes som bevis.

Som att sjunga den svenska nationalsången i Speakers Corner (filma) eller krama en polis (kort), eller samla på olika servetter på mat- och fikakedjor.

.

.

Sen har jag och Olivia begett oss på en härlig utflykt till the Scoop, vilket är en utomhusbio som är precis vid Tower Bridge i princip. Helt underbart vackert. Önskar bara att vi varit lite tidigare så vi hade kommit in. Men istället stod vi utanför, försökte se på True Grit och pratade istället. Jättemysigt.

.

.

Jag var också "barnvakt" och följde med min lilla tjej K till en booksigning med Jaqueline Willsson.

Hon är en mycket känd författare, min lillasyster läste hennes böcker minns jag. Tjejer i tårar, kära tjejer... Minns någon annan dem? Hon är en mycket fascinerande kvinna i alla fall, i 60 årsåldern med hundra något ungdomsböcker på nacken. En dag, om jag har tur, kanske man kan bli som henne...

.

.

Vi fikade också gott i Notting Hill och hittade dörren! Jaa, dörren i filmen Notting Hill.

Det visade sig visserligen att orginalet blivit sålt för ett par hundra tusen pund som getts till välgörenhet.

Men det är kanske tröskeln och dörrkarmen som räknas!

Den är ju inte blå heller, men en liten dörr precis bredvid är blåmålad. För att luras, möjligtvis?

.

.

.

Hela förra söndagen spenderades i solbadet!

.

.

Har också besökt den högsta toppen av Hamstead Heath, vilket kallas Parliment Hill och råkar vara där Klara bor.

Vi rrangerade en mysig promenad som slutade med picknick på toppen, varifrån man kan se ut över hela London!

.

.

.

.

.

.

Nu i helgen blev det jag och Klara, som tyvärr inte trivs som Au Pair och åker hem redan på fredag. Delvis så gör det mig väldigt ledsen, för Klara och jag har lyckats hitta varandra väldigt bra de senaste veckorna, och nu skall hon hem. Men känslan av att vilja stanna kvar är ändå starkare än någonsin! Jag vill vara i London, jag trivs här. Vi har diskuterat en del om ödet, och jag vet att inte alla tror på det. Men i grund och botten handlar väl allt om magkänslan - om det känns som man har gjort rätt val och att man gör skillnad.

Jag känner att jag gör skillnad här. Och skype finns ju!

.

Festkvällen började med underbar pizza, vin, grekisksallad middag på min favoritresturang the Raw Brick...

.

.

Och sedan fest i Camden. Vi träffade på två amerikanska tjejer, och Klaras plånbo blev stulen!

.

.

.

Helgen bestod i princip av frukost på Starbucks med köttbullemacka, kokosmacarones och Chai Latte, en heldag i Camden där vi fokuserade på allt Vintage... och sedan frukost (bild kommer förr eller senare) på ett urgulligt café i Hamstead Heath.

.

.

.

Och sen myskväll i mitt rum med kap ifrån Poundland!

.

.

Klara, du kommer bli saknad!

Men jag blir kvar här ett tag till. Jag saknar alla där hemma, jättemycket, men här känner jag att jag har mening. Och det är allt jag känner att jag behöver. Jag vill inte hem, jag tycker alla kan flytta hit till mig i London istället!

Vad säger ni?

.

WooWoo's, Hyde Park, födelsedagskalas... och allt tack vare ekorren

Tja, så vad säger man om sin helg som Au Pair?

Man säger inte så himla mycket om fredagen i alla fall, det står klart. I fredags satt jag nämligen ensam hemma med två sovande barn (den tredje sov över hos en kompis) och funderade på hur tidigt man kunde gå och lägga sig utan att det skulle bli pinsamt. Jag skall vara ärlig och säga att min andra vecka som Au Pair i London var lika energikrävande som den första. På fredagskvällen var man helt slutkörd!

Men på lördagen var det andra bullar.

Då var det nämligen upp tidigt för att åka till Camden Market och träffa Olivia och Melissa. Som jag var tvungen att leta efter ett litet tag, och inte för att det är så himla svårt för mig att hitta utan mer för att det är svårt med så himla mycket folk.

Vi gick i alla fall runt där och hade det riktigt mysigt. Jag köpte en fin, enorm blå tröja med en isbjörn på och galna örhängen som noter och katter i starka färger och med psykadeliska mönster. Jag hittade även min lillasysters 18års present som jag inte kommer våga skicka med posten.

Sen bar det av till födelsedagskalas hos min yngsta som fyllde fem. D och hennes kompisar var överallt på samma gång, och föräldrar och barn fyllde varenda trånga yta. Det finns några skillnader mellan svenska och typiskt engelska födelsedgskalas. Förutom att ballongerna var fyllda med helium och presentleken så var det tre stora skillnader jag la märke till.

#1: Maten. Jelly (Jell-o) är fruktansvärt äckligt, och ni vet vad det är. Också oskuber på tandpetare, korvar, sockrade popcorn och chips var en del av MATEN. MATEN, inte snackset. MATEN.

#2: Hoppborgen i trädgården. Förvånansvärt nog kostar det 80 pund och är mycket vanligt att man hyr åt sina barn på födelsedagskalasen. Bouncy Castle!

#3: Man fick inte öppna presenterna, inte en enda present, förrän alla gått hem. Jag hade aldrig kunnat hålla mig.

När lilla D öppnade Totoro gosedjuret hon fått av mig började hon skrika:

"I love it, I love it, I love it!!" Vilket jag såg som ett gott tecken. De är oskiljaktiga, de två och kameran hon fick av sina föräldrar, som har inbyggda spel.

På kvällen var jag ute. Snacka om roligt. Först träffades vi på Picadilly Circus och drack lite vin på en pub, sen gick vi vidare till puben precis runt hörnet där det fanns shots för 1 pund/shot. Väldigt gott med äpplesmakande sourz.

Sen gav vi oss av igenom China Town och tog kort var tionde meter på varann. Otroligt kul, och jag träffade på min kära syssling Moa mitt i China Town. Hon och ett par av hennes kompisar hade varit ute och ätit.

Efter ett par galna bilder blev vi uppraggade av en kille som sålde biljetter till uteställen. Om vi köpte av honom fick vi billigare. Så för 5 pund fick vi en stämpel som ledde oss till "the Avenue". Ett litet skitställe med ganska mysig stämning och två våningar och ett väldigt litet, trångt dansgolv. Vi började alla danska runt och hade hur kul som helst till halv tre, kvart i tre. Trots alla korta, acnebesvärade indier som gned sig mot en och nöp en i baken.

På vägen hem, kallt som det var, missade jag helt att jag skulle köpt biljetten i automaten vid stationen. Så när jag går på bussen och skall betala, säger busschauffören till mig att jag måste köpa en biljett. Jag säger till honom att jag min vän (Melissa) redan är på övervåningen, säger att jag inte hinner och undrar om jag kan hoppa av vid nästa stopp och göra det.

Han säger att jag visst har tid, så jag springer av, trycker i mynten och precis när jag får biljetten i handen... Åker han därifrån. Jag svär, börjar nästan gråta och ser att han stannar vid nästa hållplats, 4-500 meter därifrån. Så jag börjar kuta som en galning, hinner mer och ställer mig och säger till busschauffören hur osjysst han var och sen stapplar jag upp och möter en Melissa som verkligen undrat vad jag tagit vägen.

Men jag kom hem till mig säng till slut! Vem skulle tro att man skulle längta till en stenhård 70säng så himla mycket?

Sen på söndagen var jag och Johanna på vårat första Nerdfighter möte.

Till våran besvikelse hälsade knappt någon på oss, alla kände redan alla och var i grupper, och vi kände oss mest helt utanför.

Men det var i Hyde park. Jag och Johanna gav oss av på jakt efter ett lunchställe, hittade en mysig pub och en förvirrad servitör. Men vi fick min bakade potatis och Johannas vaniljglass. Och sen isvattnet, till slut.

Det var riktigt mysigt. Och även om planer gick åt hellskotta och människor inte blev uppmötta så hade jag och Johanna en riktigt trevlig dag med mycket prat om i princip allt.

Ett tag så började det ösa ner i Hyde Park, och då menar jag verkligen ösa, som i att himmelen öppnat sig och släpper ner ett hav.

Där stod vi, frusna och utan paraplyer och regnkappor, under ett stort träd med en massa turister och darrade. Vi kom på något sätt fram till att det enda sättet att få det att sluta regna var om vi skrev om historien, eftersom vi alla skriver våra egna historier.

Alltså började jag skriva ett nytt slut om att det slutade regna, och Johanna avslutade det hela med att det var allt tack vare att en ekorre sprang ut på vägen, blev träffad av blixten och att regngudarna tyckte att det räckte som offer... Fråga inte, men resten av dagen avslutade vi det mesta med "och allt tack vare den där ekorren".

Och idag, tisdag, var det min första officiella jobbdag.

Jag gjorde allt snabbt klart i morse, spenderade resten av morgonen med att vakna. Jag passade också på att avnjuta mitt första lyckade bröd ifrån bakmaskinen - mitt tidigare försök blev fågelmat. Sen spenderade jag och Lykke en heldag med att gå i en liten butik med märken som fick oss att tänka på sverige, handla på en liten Sainsbury - vilket är som Coop i Sverige - och spenderade tid på biblioteket.

Vi var också på fiket CC's igen, och drack deras galet goda smoothies och åt varsin tallrik riktigt god sallad. Nu på kvällen, efter att ha haft barnen för mig själv, dragit med en av Ks kompisar hem och lagat köttbullar av fårkött, drog Lykke ut mig till ett ställe på Killburn High Road som visade sig vara ganska nyöppnat.

De hade ett erbjudande att om man köpte tre drinkar behövde man bara betala för två. Alla var jättetrevliga och resturangen var helt underbar med viktorianska möbler, blandat med trämöbler, stenväggar och ljusslingor överallt.

Efter en Mojito var och en delad WooWoo (som var otroligt god!) satt vi och pratade och planerade. En helt lyckad kväll, som var väl behövd. Nu sitter jag i min säng, helt slut och somnar nästan på laptopen som står på huvudkudden.

Dags att lägga sig.

Over and Out

Från en nöjd Au Pair

m

Tja, så vad säger man om sin helg som Au Pair?

Man säger inte så himla mycket om fredagen i alla fall, det står klart. I fredags satt jag nämligen ensam hemma med två sovande barn (den tredje sov över hos en kompis) och funderade på hur tidigt man kunde gå och lägga sig utan att det skulle bli pinsamt. Jag skall vara ärlig och säga att min andra vecka som Au Pair i London var lika energikrävande som den första. På fredagskvällen var man helt slutkörd!

Men på lördagen var det andra bullar.

Då var det nämligen upp tidigt för att åka till Camden Market och träffa Olivia och Melissa. Som jag var tvungen att leta efter ett litet tag, och inte för att det är så himla svårt för mig att hitta utan mer för att det är svårt med så himla mycket folk.

Vi gick i alla fall runt där och hade det riktigt mysigt. Jag köpte en fin, enorm blå tröja med en isbjörn på och galna örhängen som noter och katter i starka färger och med psykadeliska mönster. Jag hittade även min lillasysters 18års present som jag inte kommer våga skicka med posten.

.

Sen bar det av till födelsedagskalas hos min yngsta som fyllde fem. D och hennes kompisar var överallt på samma gång, och föräldrar och barn fyllde varenda trånga yta. Det finns några skillnader mellan svenska och typiskt engelska födelsedgskalas. Förutom att ballongerna var fyllda med helium och presentleken så var det tre stora skillnader jag la märke till.

.

#1: Maten. Jelly (Jell-o) är fruktansvärt äckligt, och ni vet vad det är. Också oskuber på tandpetare, korvar, sockrade popcorn och chips var en del av MATEN. MATEN, inte snackset. MATEN.

.

#2: Hoppborgen i trädgården. Förvånansvärt nog kostar det 80 pund och är mycket vanligt att man hyr åt sina barn på födelsedagskalasen. Bouncy Castle!

.

#3: Man fick inte öppna presenterna, inte en enda present, förrän alla gått hem. Jag hade aldrig kunnat hålla mig.

.

När lilla D öppnade Totoro gosedjuret hon fått av mig började hon skrika:

"I love it, I love it, I love it!!" Vilket jag såg som ett gott tecken. De är oskiljaktiga, de två och kameran hon fick av sina föräldrar, som har inbyggda spel.

På kvällen var jag ute. Snacka om roligt. Först träffades vi på Picadilly Circus och drack lite vin på en pub, sen gick vi vidare till puben precis runt hörnet där det fanns shots för 1 pund/shot. Väldigt gott med äpplesmakande sourz.

.

Sen gav vi oss av igenom China Town och tog kort var tionde meter på varann. Otroligt kul, och jag träffade på min kära syssling Moa mitt i China Town. Hon och ett par av hennes kompisar hade varit ute och ätit.

Efter ett par galna bilder blev vi uppraggade av en kille som sålde biljetter till uteställen. Om vi köpte av honom fick vi billigare. Så för 5 pund fick vi en stämpel som ledde oss till "the Avenue". Ett litet skitställe med ganska mysig stämning och två våningar och ett väldigt litet, trångt dansgolv. Vi började alla danska runt och hade hur kul som helst till halv tre, kvart i tre. Trots alla korta, acnebesvärade indier som gned sig mot en och nöp en i baken.

.

På vägen hem, kallt som det var, missade jag helt att jag skulle köpt biljetten i automaten vid stationen. Så när jag går på bussen och skall betala, säger busschauffören till mig att jag måste köpa en biljett. Jag säger till honom att jag min vän (Melissa) redan är på övervåningen, säger att jag inte hinner och undrar om jag kan hoppa av vid nästa stopp och göra det.

Han säger att jag visst har tid, så jag springer av, trycker i mynten och precis när jag får biljetten i handen... Åker han därifrån. Jag svär, börjar nästan gråta och ser att han stannar vid nästa hållplats, 4-500 meter därifrån. Så jag börjar kuta som en galning, hinner mer och ställer mig och säger till busschauffören hur osjysst han var och sen stapplar jag upp och möter en Melissa som verkligen undrat vad jag tagit vägen.

Men jag kom hem till mig säng till slut! Vem skulle tro att man skulle längta till en stenhård 70säng så himla mycket?

.

Sen på söndagen var jag och Johanna på vårat första Nerdfighter möte.

Till våran besvikelse hälsade knappt någon på oss, alla kände redan alla och var i grupper, och vi kände oss mest helt utanför.

Men det var i Hyde park. Jag och Johanna gav oss av på jakt efter ett lunchställe, hittade en mysig pub och en förvirrad servitör. Men vi fick min bakade potatis och Johannas vaniljglass. Och sen isvattnet, till slut.

Det var riktigt mysigt. Och även om planer gick åt hellskotta och människor inte blev uppmötta så hade jag och Johanna en riktigt trevlig dag med mycket prat om i princip allt.

Ett tag så började det ösa ner i Hyde Park, och då menar jag verkligen ösa, som i att himmelen öppnat sig och släpper ner ett hav.

.

Där stod vi, frusna och utan paraplyer och regnkappor, under ett stort träd med en massa turister och darrade. Vi kom på något sätt fram till att det enda sättet att få det att sluta regna var om vi skrev om historien, eftersom vi alla skriver våra egna historier.

Alltså började jag skriva ett nytt slut om att det slutade regna, och Johanna avslutade det hela med att det var allt tack vare att en ekorre sprang ut på vägen, blev träffad av blixten och att regngudarna tyckte att det räckte som offer... Fråga inte, men resten av dagen avslutade vi det mesta med "och allt tack vare den där ekorren".

.

Och idag, tisdag, var det min första officiella jobbdag.

Jag gjorde allt snabbt klart i morse, spenderade resten av morgonen med att vakna. Jag passade också på att avnjuta mitt första lyckade bröd ifrån bakmaskinen - mitt tidigare försök blev fågelmat.

Sen spenderade jag och Lykke en heldag med att gå i en liten butik med märken som fick oss att tänka på sverige, handla på en liten Sainsbury - vilket är som Coop i Sverige - och spenderade tid på biblioteket.

Vi var också på fiket CC's igen, och drack deras galet goda smoothies och åt varsin tallrik riktigt god sallad. Nu på kvällen, efter att ha haft barnen för mig själv, dragit med en av Ks kompisar hem och lagat köttbullar av fårkött, drog Lykke ut mig till ett ställe på Killburn High Road som visade sig vara ganska nyöppnat.

De hade ett erbjudande att om man köpte tre drinkar behövde man bara betala för två. Alla var jättetrevliga och resturangen var helt underbar med viktorianska möbler, blandat med trämöbler, stenväggar och ljusslingor överallt.

.

Efter en Mojito var och en delad WooWoo (som var otroligt god!) satt vi och pratade och planerade. En helt lyckad kväll, som var väl behövd. Nu sitter jag i min säng, helt slut och somnar nästan på laptopen som står på huvudkudden.

.

Dags att lägga sig.