Window to London

I alla fall om man varit på väg att bli det i en vecka. Det är därför jag inte gjort så mycket.

Jag var förstås och vinkade av kära Klara på flygplatsen. Listade ut hur jag enklast skall plocka upp alla mina besökare i framtiden.

.

.

Det var dock så himla fint väder, så även om jag saknaden Klara såklart, så kändes det helt pkej ändå.

Jag tog bussen och fick se att de satt upp alla julbelysningar. De är inte tända ännu, men uppe!

.

.

När jag kom hem tyckte jag ändå lite synd om mig själv, så jag gick förbi starbucks och köpte mig en Chai Latte och förbi det lokala bageriet och köpte mig en glutenfri kokosmacarone och satte mig och läste ut en bok i solskenet. Det låter lite, men det är de små saker i livet som är värda att leva för. Verkligen.

.

.

Efter det har det inte hänt så mycket. Jag har shoppat skor i Camden, hängt med Lisa på starbucks och passat barn. Då hade jag över Johanna, och vi myste på soffan med en choklad som var rund som en apelsin och när man öppnade den var den i apelsinklyftor. Det var väldigt gott och väldigt roligt att äta.

På fredagen gick jag, Lykke och Linn ut på promenad till det stora Sainsbury's som ligger ca 20 minuters gångväg ifrån oss. Det är ENORMT. Men inte mycket större en ett riktigt stort Coop Forum. Jag började nästan dansa när jag såg den glutenfria hyllan, och köpte ostkex och lyxkakor med vit choklad och makademia nötter i dem.

Sedan gick vi till kanalen som ligger precis intill och satte oss i solskenet och kollade på fåglarna, försökte förhindra Lykkes hund Brucie från att äta fåglarna och åt våra luncher.

.

.

Det var på fredagskvällen som jag verkligen kände hur febern började komma, och sen spenderade jag lördagen i sängen och ute i den lilla trädgården, invirad i min nya halsduk från primark och tjocktröjan från Ullared. The best of both worlds!

På lördagsmorgonen pratade jag förstås med släkten också. Eller, ja. Mamma, Simon och Lisa var och hälsade på familjen Rnnow sa jag pratade med dem allihopa på skype.

.

.

Jag passade och på att prata med Jasse, Vix och Thessy senare i ett gruppsamtal. Det kändes jättebra, men man får lite ont i hjärtat också. Att prata med dem får en att verligen inse att man inte har dem här hos sig. Vad de än säger om att skaffa sig vänner för livet genom att vara au pair... visst får man riktigt bra vänner, men man har ju fortfarande de underbara där hemma.

Jag hade också en underbar kväll med barnen igår. Jag var ju halvt bortdomnad pga av min bomullsproppade hjärna, men de hade hyrt film som vi kollade på; "The Diary of a Wimpy Kid 2: Rodrick Rules".

Jag älskade den faktiskt, och skrattade så jag tjöt. Jag fick låna första boken av O som jag snart är klar med. Det är en väldigt bra bokserie för barn, och jag tror att det absolut är något jag skulle vilja köpa till mina barn.

Och min lillebror. Lite som en engelsk version av Sune, skulle jag tro.

.

Sedan planerade vi att göra en film tillsammans, och alla blev väldigt exalterade. Till slut läste jag en fin bok för lilla D och hon gosade upp sig i min armhåla och somnade.

Imorse gick jag upp för att gå på toa och när jag kom ut stod barnen där med en bricka med vita bönor i tomatsås, bacon och ett glas juice. Jag blev alldeles till mig.

Så jag satte mig på sängen, åt frukost och samtalade med lilla D. Jag insåg snart att vädret var underbarare än igår, ca 20 grader och solsken, och jag verkar ha fått en nyckelpigeinvasion mot mitt fönster för ca 20 stycken kröp där och försökte ta sig in.

.

.

Pinsamt nog lyckades jag spilla te på min adapter när de var ute, vilket fick en propp att gå och min dator att ladda ur. Men det löste sig och tack vare tidigare erfarenheter var jag snabb med den varma trasan, så det blev aldrig några tefläckar!

Nu tänkte jag ta ett långt varmt bad och förbereda mig inför den här veckan.

Familjen är på lunch och blir borta till ikväll, och sen har jag hela veckan med barnen, fram till torsdag kväll när Jasmine flyttar in tills på måndag!

Jag längtar så jag inte vet vart jag skall ta vägen!

.

Kramar på er alla

från en sjuk au pair

med WTL

Jag blev kallad på redan i morse för att hjälpa barnen hitta kläder som passade dem till deras "Book Fair".

En av de enda dagarna de får lov att ha på sig vilka kläder de vill - ja, så länge de är utklädda till en känd person. Min K klädde ut sig till coola Amelia Pond, och min lilla D bestämde sig för Pippi Långstrump.

Alltså stod jag, tjugo över åtta i morse, i badkaret, och sprejade tjejernas hår med orange hårspray.

Jag glömmer helt av att skriva i den! Men nu s¨å tänker jag göra en snabbgenomgång av allt som hänt!

Vi har varit ute och njutit av Brick Lane... Åk aldrig dit på natten. Det är det värsta stället jag varit på! Men på dagen har jag hört att de har en mysig marknad.

Vi satte oss 13 Au Pairer och åt Indisk mat efter en heldag med poäng promenad. Det hela gick ut på att vi skulle ta kort på oss själva med något, eller filma eller vad det nu krävdes som bevis.

Som att sjunga den svenska nationalsången i Speakers Corner (filma) eller krama en polis (kort), eller samla på olika servetter på mat- och fikakedjor.

.

.

Sen har jag och Olivia begett oss på en härlig utflykt till the Scoop, vilket är en utomhusbio som är precis vid Tower Bridge i princip. Helt underbart vackert. Önskar bara att vi varit lite tidigare så vi hade kommit in. Men istället stod vi utanför, försökte se på True Grit och pratade istället. Jättemysigt.

.

.

Jag var också "barnvakt" och följde med min lilla tjej K till en booksigning med Jaqueline Willsson.

Hon är en mycket känd författare, min lillasyster läste hennes böcker minns jag. Tjejer i tårar, kära tjejer... Minns någon annan dem? Hon är en mycket fascinerande kvinna i alla fall, i 60 årsåldern med hundra något ungdomsböcker på nacken. En dag, om jag har tur, kanske man kan bli som henne...

.

.

Vi fikade också gott i Notting Hill och hittade dörren! Jaa, dörren i filmen Notting Hill.

Det visade sig visserligen att orginalet blivit sålt för ett par hundra tusen pund som getts till välgörenhet.

Men det är kanske tröskeln och dörrkarmen som räknas!

Den är ju inte blå heller, men en liten dörr precis bredvid är blåmålad. För att luras, möjligtvis?

.

.

.

Hela förra söndagen spenderades i solbadet!

.

.

Har också besökt den högsta toppen av Hamstead Heath, vilket kallas Parliment Hill och råkar vara där Klara bor.

Vi rrangerade en mysig promenad som slutade med picknick på toppen, varifrån man kan se ut över hela London!

.

.

.

.

.

.

Nu i helgen blev det jag och Klara, som tyvärr inte trivs som Au Pair och åker hem redan på fredag. Delvis så gör det mig väldigt ledsen, för Klara och jag har lyckats hitta varandra väldigt bra de senaste veckorna, och nu skall hon hem. Men känslan av att vilja stanna kvar är ändå starkare än någonsin! Jag vill vara i London, jag trivs här. Vi har diskuterat en del om ödet, och jag vet att inte alla tror på det. Men i grund och botten handlar väl allt om magkänslan - om det känns som man har gjort rätt val och att man gör skillnad.

Jag känner att jag gör skillnad här. Och skype finns ju!

.

Festkvällen började med underbar pizza, vin, grekisksallad middag på min favoritresturang the Raw Brick...

.

.

Och sedan fest i Camden. Vi träffade på två amerikanska tjejer, och Klaras plånbo blev stulen!

.

.

.

Helgen bestod i princip av frukost på Starbucks med köttbullemacka, kokosmacarones och Chai Latte, en heldag i Camden där vi fokuserade på allt Vintage... och sedan frukost (bild kommer förr eller senare) på ett urgulligt café i Hamstead Heath.

.

.

.

Och sen myskväll i mitt rum med kap ifrån Poundland!

.

.

Klara, du kommer bli saknad!

Men jag blir kvar här ett tag till. Jag saknar alla där hemma, jättemycket, men här känner jag att jag har mening. Och det är allt jag känner att jag behöver. Jag vill inte hem, jag tycker alla kan flytta hit till mig i London istället!

Vad säger ni?

.